Etniskt medvetna nordbor och islamiska aktivister — en kort kommentar
Med anledning av Muhamed Omars intervju med Oskorei och den efterföljande diskussionen följer här några hastiga tankar om förhållandet till islam.
Muslimerna i Norden och Nordens urbefolkningar har, åtminstone ur biologisk synvinkel, motstridiga intressen.
Detta då islam nästan uteslutande vänder sig till människor som ur vår och naturrättens synvinkel saknar rätt att permanent närvara i Norden, samtidigt som den tenderar att rationalisera denna närvaro.
Moraliskt, principiellt och ideologiskt betraktat är det irrelevant att det kommer att bli realpolitiskt svårt att återbörda de stora människomassor som olovligen befinner sig här.
Utan att dra några paralleller i övrigt: Liksom det kommer att bli realpolitiskt svårt för den islamiska organisationen Hamas att förgöra det ur dess synvinkel illegitima Israel, är det en svår politisk utmaning för etniskt medvetna nordbor att återvinna sina rättmätiga, ärvda hemländer — men det förändrar inte det principiellt riktiga i denna målsättning. Varje ny generation av etniskt medvetna nordbor måste lära sig med modersmjölken att de och endast de är de rättmätiga innebyggarna i de landområden som utgör Norden.
- ISLAM OCH DET MODERNA, MÅNGKULTURELLA SAMHÄLLET -
Det är riktigt att det vore strategiskt och moraliskt fel att angripa islam för de delar som ger den dess biologiska livskraft och oförenlighet med liberalismen: familjebanden, förökningen, fanatismen, motståndet mot (kvinnlig) sexuell frihet, intoleransen mot andra religioner och världsåskådningar osv., vilka har fått islam att under mer än 1300 år överleva och tidvis kraftigt expandera.
Strategiskt vore det fel att svartmåla dessa delar, eftersom vi själva som kollektiv måste tillägna oss åtminstone vissa, likartade karaktärsdrag för att kunna fortleva i en mångetnisk verklighet med imploderade territoriella gränser, och eftersom de utgör ett hinder för integrationen och assimilationen.
Moraliskt vore det fel, främst på grund av att vi inte har något med muslimernas inre, kollektiva organisation att skaffa.
Det är likaså riktigt att en kommande, öppen konflikt mellan islamiska aktivister och feminist- och queer-rörelsen och andra politiskt korrekta strömningar är välkommen, eftersom den ställer den nuvarande ordningens orimligheter på sin spets och har potential att välta den över ända.
- SAMARBETE UR ETT NORDISKT PERSPEKTIV -
Dessa konstateranden utgör emellertid inga argument för något slags allians eller andra hjärtliga kontakter med islamiska aktivister.
Sådana tänkta förbindelser skulle försvaga de etniskt medvetna nordbornas legitimitet i övriga nordbors ögon. Detta skulle bli mer och mer påtagligt i takt med att den muslimska minoriteten växer sig större och blir bättre organiserad och effektivare i konkurrensen om resurser. Problemet med islam handlar inte om dess andliga, kulturella eller religiösa innehåll, utan om att den är en åskådning med potential att samla och organisera befolkningsgrupper som inte har någon hemortsrätt i Norden.
Nordborna kommer att behöva ett autonomt kraftcentrum att vända sig till när de känner sig hotade av en eller flera parallella, framväxande islamiska superorganismer, vilka kommer att utgöra ett alltmer märkbart inslag i nordbornas vardag.
Samarbete med muslimer skulle bli ett slags ”ultravänsterism” som marginaliserar de inblandade etniskt medvetna nordborna.
- SAMARBETE UR ETT MUSLIMSKT PERSPEKTIV -
En teoretiskt tänkbar fördel med en dialog med islamiska aktivister vore att man skulle kunna få muslimerna att inse och erkänna nordbornas medfödda rättighet att exklusivt befolka och kontrollera Norden, mot att vi arbetar för att förändra den politiska situationen i Mellanöstern.
Emellertid saknar vi, åtminstone än så länge och inom överskådlig framtid, reella möjligheter att på något som helst vis påverka Mellanösterns politiska förhållanden; och sociobiologin lär oss att religioner, i synnerhet kollektivistiska, organiserade religioner som islam, tenderar att omtolkas och vinna anhängare genom sin förmåga att gynna anhängarnas biologiska intressen. Den gren av islam som accepterade ett för all framtid icke-muslimskt Norden skulle av bl.a. det skälet få svårt att vinna anhängare i Norden.
Allmänt sett skulle förbindelserna försvaga de inblandade muslimernas legitimitet, inte bara bland anhängare och potentiella anhängare utan även i etablissemanget. De skulle därigenom bli mindre effektiva i den kommande konfrontationen med ovannämnda politiskt korrekta strömningar.
Inte heller vad gäller organisering och strategi behöver muslimerna någon hjälp från vår sida, då de åtminstone internationellt sett har kommit längre i detta avseende, med flera folkligt förankrade massrörelser och revolutioner i modern tid.
Kort sagt: islam kommer förvisso att göra sitt för att föra det mångkulturella, moderna samhället till sitt logiska slut — men den kommer att vara mer verkningsfull utan vår ”hjälp”.
- SLUTORD -
En tänkt allians i någon mer långtgående bemärkelse mellan etniskt medvetna nordbor och islamiska aktivister skulle göra helheten svagare än summan av dess delar. Tvärtom är det för båda parter klokt att upprätthålla en viss distans.
Flyktiga allianser för att uppnå gemensamma delmål eller försvara viktiga, generella rättigheter i förhållande till etablissemanget, som t.ex. möjligheten att starta religiösa friskolor, kan kanske vara rationella i vissa lägen, men mycket längre än så bör inte eventuella förbindelser sträcka sig.
12 comments
RSS för kommentarer till det här inlägget.
Kommentera
Read more
« Kristendomen som biologiskt adaptiv strategi
Frankfurtskolan och 68 »
Jag är tvungen att applådera en så klartänkt, genomtänkt och koncist formulerad artikel. En mycket skarp analys.
Då islam har debatterats så mycket nyligen här på Motpol tänkte jag göra en liten avstickare till ett angränsande område. Även om den extrema feminismen (som är det andra steget i processen Tes – Antites – Syntes) är skadlig, så är muslimernas syn på kvinnor inte kompatibel med den nordiska kvinnans inneboende stolta natur, som kräver att hon är jämbördig – men inte precis lik – mannen. Riktig jämbördighet betyder dock att ett avskaffande av könskvoteringar (samt alla andra former av kvoteringar!), då detta straffar både kvinnor och män som excellerar inom något område.
Tyvärr är det moderna samhället strukturerat så att både den nordiska mannen och den nordiska kvinnan har förlorat kontakten med sin naturliga könsidentitet – samt i mångt och mycket med flera andra delar av sin identitet – vilket i sig gör parterna ojämställda. Endast när mannen och kvinnan kan sträcka på sig och vara sig själva fullt ut, kan de stå på jämställd fot. För att detta ska kunna ske, måste samhället vara i balans, samt människan i balans med naturen.
Dessutom behöver vi etnisk homogenitet, för att människan skall kunna känna samhörighet och solidaritet med sitt folk och sitt samhälle. Utan en etnisk homogenitet är det mycket svårt att motivera att skatter från en etnisk grupp skall finansiera en annan. Detta skapar djupa slitningar, till vilka etniska, kulturella och religiösa motsättningar även kommer, vilket är ohållbart i längden. Homogentiet är styrka. Men naturens homogenitet är baserad på etniska kollektiv, inom vilka det finns nog med variation för att ge en gyllene medelpunkt av balans.
Håller med i sak, men faktum kvarstår att vi har allt att vinna på att vara på god hand med muslimerna när (inte om) de tagit över. Detta om naturrätt förefaller för övrigt som en liberal villfarelse, och har väl blottlagts av bland andra Nietzsche.
Men skönt att du är tillbaka, det här är lika klartänkt som på FNA-tiden!
Utomordentligt välskrivet och helt i linje med hur jag ser på islam / muslimer.
Ett tillägg dock: Du skriver att det finns en möjlighet för ett slags utbyte i form av att vi arbetar för muslimerns sak i mellanöstern i någon slags utbyte för vår egen frihet i Norden / Europa. Detta tror jag aldrig kan fungera av den enkla anledningen att islam är en ssynnerligen expansiv religion som strävar efter att varje själ skall underkasta sig dess budskap oavsett om man bor i Saudiarbien eller Yttre Hebriderna. Den kolonisering av Europa som vi kan skåda varje är inget annat än en del i processen att skapa ett världsomspännande umma; en sammanslutning som inte bara vilar på en religiös bas men även på en politisk. Jag är mycket orad över det faktum att muslimer inom en snar framtid kommer att kunna använda sina demokratiska rättigheter som medborgare för att kunna driva sina egna partier, alternativt falanger i redan etablerade partier, i syfte att implementera umma. Detta behöver initialt ej heller ske inför öppen ridå, utan vi kan räkna med tjyv- och rackarspel från muslimernas sida, då ändamålen helgar alla medel, när syftet är att sprida islam; Det är ett historiskt faktum och agerandemönster som även finner legitimitet i koranen.
”Det är riktigt att det vore strategiskt och moraliskt fel att angripa islam för de delar som ger den dess biologiska livskraft och oförenlighet med liberalismen: familjebanden, förökningen, fanatismen, motståndet mot (kvinnlig) sexuell frihet, intoleransen mot andra religioner och världsåskådningar osv.”
Jag mår illa när jag läser detta. Skribenten menar alltså att det är både strategiskt och moraliskt fel att angripa fanatisk islamism såsom stening av kvinnor för äktenskapsbrott? Skribenten anser kanske att det var helt i sin ordning att den 13-åriga flickan Aisha Ibrahim Duhulow den 27 okt 2008 anmälde att hon blivit våldtagen av flera män men pga den nyligen, med militärt våld av fanatiska muslimer, införda sharia lagen slutade det hela med att hon istället själv blev stenad till döds under ett utdraget (de fick gräva upp henne tre gånger för att kontrollera om hon fortfarande levde) och mycket stort lidande? Kanske författaren tycker att vi svenska inte ska bry oss om att iranska kvinnor stenas till döds i Allahs namn – ”det drabbar ju inte oss svenskar”, eller hur resonerar du egentligen?? Jag vet inte hur det är med din empatiska förmåga – men jag drabbas ialla fall psykiskt varje gång jag ser att en kvinna – oavsett i vilket land – riskerar att stenas. Och jag ber inom mej att jag slipper se i nyheterna att någon har tvingats uthärda detta fruktansvärda straff!
Hur någon som inte själv är muslim kan anse att det är strategiskt och moraliskt fel att angripa den islamska fanatismen är bortom min fattningsförmåga. Istället är det vår förbannade skyldighet att göra det! Inte bara för Sveriges skull utan för alla kvinnors skull, oavsett ras, nationalitet, etnicitet eller trosinriktning. För mänsklighetens skull. För vår egen värdighets skull.
Erik: Tydligen har du en mediadriven världsbild. Vi bör sanera i eget hus innan vi går på andra civilisationer. Sedan 1970-talet har mångkulturen, som spridit sig som en pest över katastrofområdet som kallas Väst, skördat oändligt många fler våldsoffer än vad islam har gjort samma tid. I många fall betydligt grymmare än stening. Vad muhammedaner gör i sina hemländer är deras ensak. Vill vi påverka dem så skall vi göra det genom de traditionella metoderna, alltså med diplomati etc.
Idag har vi ingen som helst möjlighet eftersom de västerländska staterna är, i varje meningsfull betydelse av ordet, ockuperade. Alltså kan vi inte påverka dem med diplomati. Det spelar ingen roll vad vi svenskar eller andra européer tycker om att de stenar varandra fram och tillbaka.
Att gorma om sådana saker som statslös svensk är som att vara en vild och arg sork i en glasbur. Och det är så den fientliga eliten som styr våra länder vill att vi skall vara.
Först återta våra länder, sedan, möjligen, aktiv diplomati.
För att åstadkomma detta så kan vi faktiskt lära oss av de livskraftiga elementen i islam. Uppenbarligen existerar de eftersom muhammedanerna expanderar territorium, förökar sig och har livsvilja. Något som var självklart för Väst bara för ett århundrade sedan.
Erik:
Lite mer ödmjukhet vore klädsamt. Vi har inget att lära muslimerna eller någon annan om vi inte klarar av ens de mest elementära uppgifter själva, såsom att förhindra att fädernearvet förskingras och förvandlas till ett konkursmässigt och kaotiskt katastrofområde. (Du kommer att förstå mer av vad jag menar när den ekonomiska krisen har slagit till på allvar.) Att åtminstone kunna förvalta det man har fått och lämna över det i oförvanskat skick till nästa generation är ett grundkrav man bör ställa på sig själv innan man börjar kritisera hur andra sköter om sitt hus.
Atland:
Jag håller med dig i stort men vill problematisera: eftersom det finns så många organisationer på vårt lag finns möjligheter att någon skulle göra en diskret allians med muslimerna, på motsvarande sätt som SD har gjort en diskret allians med judarna. En sådan allians skulle kunna öppna upp nya spelfält och ge underrättelsevinster.
Jag tycker också att det är viktigt att i debatten islam/västvärlden innefatta den rasliga dimensionen. Att undvika denna dimension leder lätt till brister i analysen eftersom indo-europeerna i Iran verkar utgöra det kraftigaste motståndet mot judisk makt, som ju många menar är skyldiga till mångkulturens och i förlängningen islamiseringens genomdrivande.
Om Iran hade ett konsulat som låg granne med mig skule jag inte tveka att gå upp dit och diskutera saken. Iranierna besitter en hel del infrastruktur vår rörelse bara kan drömma om att använda sig av. Iranierna skulle säkert också uppskatta att i vissa fall ha alternativet att använda sig av proxys.
För egen del får jag bara säga att de tendenser till sympati, närmande och förståelse för islam som gör sig gällande i den ena tråden efter den andra här på Motpol, innebär att att jag i fortsättningen inte kommer att intressera mig för vad som skrivs på denna sajt.
Omars intervju med Oskorei och gullandet dem emellan uppfattar jag som oerhört osmaklig.
Tack och adjö!
Ok Spöket, du har nu under någon veckas tid meddelat på olika bloggar att du skall sluta läsa på Motpol på grund av Mohamed Omars intervju med Oskorei.
Vi är alla så klart väldigt chockade över detta, men det är tur att du informerar oss så att redaktionen kan börja förbereda sig på en tillvaro utan dina besök. Låt oss hoppas att Motpol överlever.
Brandr:
Ett hypotetiskt samarbete med en stat, såsom Iran, faller utanför min analys, även om vissa av argumenten vore giltiga även angående ett sådant. Mellan den iranska staten och etniskt medvetna nordbor finns hur som helst inga direkt motstridande biologiska intressen, såvida den inte ställer sig bakom den pågående, koloniala islamiseringen av Norden medels invandring.
Däremot tillkommer andra problem, t.ex. den oerhörda maktobalansen mellan de tänkta samarbetsparterna, åtminstone som det ser ut idag.
Islamister diskuterar « Feminix’s Verkstad posted on april 23, 2009:
[...] Atland » Etniskt medvetna nordbor och islamiska aktivister — en kort kommentar said, on mars 15, 2009 at 12:28 f m [...]
Queerrörelsen, HBT-subkulturen och Pridefestivaler är den svenska folksjälens civilförsvarsstrategi mot intolerant islamism och ett främmande folklynne. Skulle vi bemöta intolerans med intolerans så skulle vi göra moraliskt självmål och förråda det svenska folklynnets ädlaste blommor: fördragsamheten, framförhållningen, saktmodet. Den kortsynta hetsighet vi måste värja oss mot skulle helt enkelt överföras till oss själva.
I sin outgrundliga vishet har Moder Svea tänkt ut något på sikt bättre. Vanliga Svenssons har inte mycket till övers för HBT-exhibitionismen. Men förstår att den är ett övergående femonen (de förökar sig inte, de dyrkar sterila lustar). Det förstår HTB-exhibitionisterna inte heller. Och vad viktigare är: det förstår inte invandrarkulturerna heller! De intoleranta element i invandrarkulturerna som inte kan leva med våra argt glada tokvänsterliberaistbarns speciella form av smaklöshet får helt enkelt se sig om efter en lämpligare värdkultur. När de är antingen borta eller integrerade, ja, då kommer HTB-subkulturen förlora relevans och försvinna av sig själv. Så det är bara att låta dem hålla på, det går över när det skall. Varken förr eller senare. Det är folksjälens immunförsvar som visar vad det går för.
Medge att det är ett genidrag!
BK